En vanlig fråga är när man ska gå allin i poker. Det är en fråga som är svår att ge ett rakt svar på eftersom det finns så många sätt man kan gå in med markerna i potten på. Vi kommer att diskutera några allmänna överordnade principer samt titta på några mer specifika scenarier.

Men innan vi gör det är det bäst att vi reder ut några av de pokerregler som omger alla allin-konfrontationer. 

Table of Contents

All-in Poker Regler:

Regel nr 1 – Bordsinsatser – Bordsinsatsregeln säger att en spelare inte kan tvingas satsa mer än han har gått in med på bordet. Tidigare var det möjligt för rikare spelare att spela översittare mot fattigare spelare genom att satsa så stora belopp att ingen skulle kunna syna dem även om de ville. Att inte syna ansågs vara detsamma som att lägga sig, och den rika spelaren blev bara ännu rikare.

Nuförtiden ges vi alltid alternativet att syna, även om vår motspelare skyfflar in 1 000 $ i potten och vi bara har 50 $ kvar i vår stack. Naturligtvis kan vi bara vinna 50 $ från vår motspelares stack, men han kan inte längre tvinga oss ut ur potten genom att satsa ett belopp som vi fysiskt inte kan syna på grund av brist på marker.

Regel nr 2 – Sidopotter – Sidopotter skapas uteslutande i scenarier med flervägspotter där en spelare är allin, men de återstående spelarna kämpar för ytterligare marker.

Låt oss föreställa oss en allin i en flervägspott mellan följande spelare:

Spelare A ‒ stack på 25 $
Spelare B ‒ stack på 100 $
Spelare C ‒ stack på 200 $


Observera för det första att spelare C bara kan satsa 100 $ på den här handen. Det finns ingen som har tillräckligt med marker för att bjuda upp till strid om de återstående 100 $. I en onlinemiljö kan han fortfarande skyffla in alla de där 200 $ i potten, men de extra 100 $ är irrelevanta och påverkar inte agerandet.

Spelare A satsar endast 25 $, vilket betyder att han bara har rätt att vinna 25 $ från var och en av hans respektive motspelares stackar. Satsningar över detta belopp sker som en del av en sidopott.

Låt oss ta en titt på hur det här fungerar genom att föreställa oss att spelare A har den bästa handen, spelare B har den näst bästa handen, och spelare C har den sämsta handen.

Spelare A – AdAs
Spelare B – KdKs
Spelare C – QdQs

Bordet: Js7d5s2h2c

3 poker hands on poker board

Om vi ignorerar spelare C:s extra 100 $ är värdet på markerna i potten 225 $. Av detta belopp utgörs 75 $ av huvudpotten (25 $ från varje spelare). De återstående 150 $ (75 $ från både spelare B och C) utgör en sidopott som bara spelare B eller C kan vinna.

Spelare A har den bästa handen; han vinner de 75 $ i huvudpotten.
Spelare B förlorar huvudpotten till spelare A, men han vinner sidopotten mot spelare C för 150 $.
Spelare C får ingenting (förutom att han får sina extra 100 $ tillbaka).

Allin-insatser i poker – när ska man gå in med alla sina marker i potten?

Nu när vi har avhandlat färdigt reglerna kan vi gå över till att prata strategi. Vi kommer att ge huvuddragen i några allmänna regler för att gå allin med vår stack.

När man ställs inför en allin ‒ Beträffande när man ställs inför en allin från ens motståndare är det allra viktigaste konceptet pottodds. För er som inte är så insatta i vad pottodds handlar om har vi nu ett utmärkt tillfälle att titta på lite material om ämnet. Grundidén här är att vi inte behöver vara en statistisk favorit för att syna en allin från vår motspelare.

Det finns redan några marker i potten, så det är matematiskt korrekt för oss att syna en allin, även i underläge. Om det finns ett stort antal marker i potten är det okej att vara i stort underläge. Om det finns en mycket liten mängd marker i potten är det viktigt att vi bara är lite grann i underläge när vi synar.

För pokerturneringsspelare kan saker och ting ibland se lite annorlunda ut. Det är möjligt att få pottoddsen vid en syn, men synen kan i slutändan ändå vara felaktig på grund av ICM-överväganden. Ibland är det viktigare att bevara vår stack baserat på turneringsstrukturen. För turneringsspelare kan det vara värt att söka efter information om ”ICM” för att få en bättre förståelse för hur detta påverkar deras beslut att syna eller inte.

Gå allin – En mycket allmän riktlinje är att det är bättre att vara angripare i poker än synare. När vi går allin som angriparen finns alltid möjligheten att vår motspelare lägger sig. Det är en kombination av vår fold equity och vår pot equity vid syn som bestämmer vår förväntan. Det finns ingen enkel beräkning för detta, men vi kan öka vår effektivitet här genom att lära oss köra EV-beräkningar och använda programvara för att bygga träd, till exempel Cardrunners EV.

Detta är särskilt lönsamt för att exploatera spelare som lägger sig för mycket. En spelare som synar för många allin-insatser på de tidigare gatorna är utan tvekan exploaterbar. Emellertid skyddas en sådan spelare något genom det faktum att han/hon alltid till fullo får realisera sin equity.

Ett exempel på detta kan ses när man överväger att femsatsa allin-insatser före floppen med faktiska stackstorlekar på 100 bb i kontantspel. Om din motspelare aldrig lägger sig inför femsatsningar kan vi vanligtvis utöka vårt urval händer för jamning något. I sen position kan det ibland betyda att vi kan lägga till händer så svaga som 88 eller AJs till vårt urval händer för jamning mot en fyrsatsning på 25 bb. (Det beror naturligtvis på motspelarens urval händer för fyrsatsning.)

När vår motspelare börjar lägga sig en bra bit över 50% av gångerna inför våra femsatsningar har vi nått ett skede då det är helt i sin ordning att femsatsa allin-insatser med vilka två kort som helst när vi står inför en fyrsatsning. Så i många fall kan vi få in stackarna med ett bredare urval händer mot någon som lägger sig för mycket jämfört med mot någon som synar för mycket.

Dragon

Allin-insatser i poker – relevanta variabler att ta hänsyn till

Naturligtvis finns det en mängd andra faktorer inblandade än att bara fästa avseende vid vem som är angriparen och vem som är synaren. Nedan räknar vi upp några av de andra variabler som är viktiga att beakta i övervägandet av huruvida vi ska gå in med vår stack eller inte.

‒ Faktiska stackar och SPR-förhållanden
‒ Typ av motspelare
‒ Tidigare agerande
‒ Relativ handstyrka

Faktiska stackar och SPR-förhållanden – Vilken typ av händer vi väljer att gå allin med påverkas kraftigt av de faktiska stackarna. Ju djupare som de faktiska stackarna är, desto starkare behöver vår hand vara för att kunna gå allin.

Med faktiska stackar på 2030 bb är sällan det rätta draget att kasta ett toppar. Om vår motspelare vill gå allin bör vi normalt sett gå in med vår hand. Liknande regler kan tillämpas på andra händer. Vid stackdjup på 40‒50 bb är det i regel fel drag att kasta ett överpar. Vid stackdjup under 100 bb är det ofta ett felaktigt beslut att kasta triss. Stackdjup kan följaktligen vara till hjälp för att formulera en allmän riktlinje beträffande beslut om att gå in med stacken eller inte.

SPR-förhållanden, eller ”stack-to-pot ratios” (stack-till-pott-förhållanden), skiljer sig något från stackdjup. SPR-förhållanden indikerar förhållandet mellan markerna i potten och markerna i de faktiska stackarna. (Om vi till exempel har 400 $ i vår stack och det finns 100 $ i potten har vi ett SPR-förhållande på 4.)

De ger oss en modell för beslut om att gå in med stacken eller inte som tar hänsyn till hur ”uppblåst” potten är på floppen. Vi kan möjligtvis komma undan från TPTK (top-pair-top-kicker, toppar plus högsta sidokort) i en pott där endast en spelare har höjt när SPR-förhållandet är högt (omkring 15). Det kan emellertid vara ofördelaktigt att komma undan från TPTK i en fyrsatsad pott när SPR-förhållandet ligger i området kring 1,5 även om vi kanske har identiska faktiska stackar i båda scenarierna.

Ett annat sätt att uttrycka detta koncept är enligt följande: Ju större antal marker vi har satsat före floppen, desto mindre riktigt beslut kommer det att vara att lägga sig efter floppen.

Typ av motspelare – Det är ingen bra idé att fatta beslut om att gå in med stacken eller inte enbart utifrån SPR-förhållandet och typen av hand vi sitter med. I poker spelar man mot motståndarna, inte mot deras kort. Därför bör alla våra beslut om att gå allin eller inte kraftigt justeras utifrån typen av motspelare vi står inför.

different types of poker players

Om vår motspelare är extremt tajt och bara går in med stackarna med mycket säkra händer bör vi vara mycket försiktiga med att syna hans allin-insatser. En viss hand kan förefalla vara ett korrekt allin-spel baserat på vår kunskap om SPR-förhållanden. Emellertid vill vi behålla möjligheten att kunna ignorera dessa förhållanden och fatta det mest exploaterande beslutet.

Som nämnts tidigare är aggressiva beslut om att gå allin särskilt användbara om vår motspelare lägger sig alltför ofta. Även om han synar alltför ofta mot allin-insatser kan vi exploatera detta genom att bredda urvalet av händer vi använder för att översatsa potten för värde. I exemplet med femsatsning som vi begrundade tidigare kunde vi inte utöka vårt urval händer för femsatsning i nämnvärd utsträckning mot en motspelare som vanligtvis inte lägger sig.

Detta faktum berodde på att a) vi antog att hans urval händer för fyrsatsning var rimligt och att b) han hade mer equity före floppen än han skulle få på senare gator. Att utöka vårt handurval för att gå in med en allin-insats för värde blir särskilt lönsamt på senare gator där vår motspelare har mindre equity kvar att realisera.

Denna situation gäller särskilt på rivern, där vår motspelare kanske nöjer sig med att syna ett brett urval av händer med noll equity mot en jamm. (Noll equity eftersom den sämsta handen aldrig kan bli bättre efter att riverkortet redan har delats ut.)

Tidigare agerande – Vissa allin-insatser representerar mer styrka än andra. Så gott det är möjligt strävar vi efter att analysera huruvida vår motspelares spelsekvenser checkar ut. Har han den hand som han representerar? Vår förmåga att ta reda på detta kommer att öka allteftersom vi blir väl förtrogna med olika tendenser som uppvisas av spelarpoolen.

Till exempel är en vanlig fråga som många spelare ställer om det är okej att kasta överpar i tresatsade potter med faktiska stackar på 100 bb. En anledning till varför denna fråga ställs så ofta är att det inte finns något enkelt ja- eller nej-svar på den. Vilket svaret blir på frågan beror på flera variabler.

En av dessa variabler är storleken på vår motspelares flopphöjning efter att vi har satsat på floppen. Analys av spelarpoolen visar på en stark tendens till att små flopphöjningar är starkare än allin-satsningar på floppen. Många spelare kanske inte inser detta utan kunskap om spelmiljön. Det verkar ju logiskt att anta att en större höjning i allmänhet alltid är starkare än en mindre höjning.

Det kan därför ofta vara rätt drag att syna vårt överpar mot en jamm på floppen, men att överväga att kasta vårt överpar nån gång innan rivern efter att vår motspelare utnyttjat spelsekvensen med en liten flopphöjning. Naturligtvis blir svaret något annorlunda beträffande GTO-stil. Enligt GTO-poker ska vi i princip aldrig kasta överpar i tresatsade potter med faktiska stackar på 100 bb. Denna faktor väger emellertid relativt lätt. Vi bör främst vara intresserade av att generera starka exploateranden baserat på vår kunskap om vad olika spelsekvenser representerar.

Relativ handstyrka – Att följa nån typ av system för att fatta beslut om att gå in med stacken eller inte baserat på absolut handstyrka kan vara problematiskt. Tänk dig till exempel att vi har en allin-regel enligt vilken vi aldrig kastar en triss med faktiska stackar på 100 bb.

Titta på följande hand:

Bordet: JhTh9hQc
Hand: 9d9s


Visst har vi en triss, och visst stämmer det att vi spelar med faktiska stackar på mindre än 100 bb. Men vi borde omedelbart kunna se att det finns några allvarliga problem med vår triss på denna bordstextur.

Även om den absoluta styrkan i vår hand är hög är handen extremt svag relativt sett. Det finns en mängd olika sätt som vår triss kan bli dominerad på, och för det mesta bör vi kunna undvika allin-konfrontationer trots vår allmänna motvilja att kasta en triss med faktiska stackar på 100 bb.

I andra lägen kan vår absoluta handstyrka vara något svagare, medan vår relativa handstyrka är betydligt starkare. (Till exempel TPTK på en torr bordstextur.) Det är viktigt att vi noga överväger vår relativa handstyrka när vi fattar beslut om att gå allin eller inte.

Strategi för att gå allin i poker (en sammanfattning)

all in - live 888poker

Som vi har sett finns det inte några tydliga regler för huruvida vi ska gå in med vår stack i ett visst läge eller inte. Varje situation måste vägas var för sig utifrån de variabler som är relevanta.

Nedan följer en översikt över de punkter vi har tagit upp:

Skäl till att gå allin med ett bredare urval händer

Skäl till att gå allin med ett tajtare urval händer

SPR-förhållandet är lågt

SPR-förhållandet är högt

Stackarna är grunda

Stackarna är djupa

Hyfsad relativ handstyrka

Svag relativ handstyrka

Vi kan gå in med vår stack som angriparen

Vi måste gå in med vår stack genom att syna

Vår motspelare är lös

Vår motspelare är tajt

Vår motspelare synar eller lägger sig alltför ofta

Vår motspelare försvarar sig bra mot aggressioner

Vår motspelares spelsekvenser verkar svaga

Vår motspelares spelsekvenser representerar styrka

 
 

All in Strategi - FAQ

Fråga 1: Vad innebär det att gå all-in i poker?

Att gå "all-in" i poker innebär att placera alla våra återstående marker i mitten av potten. Detta kan antingen hända genom att göra en satsning själva eller syna en satsning från vår motståndare.

Fråga 2: Hur fungerar det att gå all-in egentligen i poker?

Spelare får aldrig investera mer än vad som för närvarande finns i deras stack. Om vår heads-up-motståndare har färre marker än oss och vi kallar hans all-in shove, beskrivs vi fortfarande som "all-in" trots att vi tekniskt sett har några marker kvar.

Fråga 3: Varför skulle vi vilja gå all-in i poker?

Två huvudorsaker. Antingen har vi den bästa handen och vill öka storleken på potten, eller så kör vi en stor bluff och hoppas att vår motståndare lägger sig.

Fråga 4: När ska vi gå all-in i poker?

När du står inför ett all-in-shove är det enda som spelar någon roll pottoddsen vi får när vi synar. Som angriparen kommer vi antingen att gå all-in för att vi har en stark hand eller för att vi tror att vår motståndare lägger sig för ofta.

Fråga 5: När ska vi gå all-in i en turnering?

Det finns lite olika regler i turneringar jämfört med cash-games. Beroende på turneringens utbetalningsstruktur kan det till och med vara korrekt att folda AA före floppen i vissa scenarier. Som en grov tumregel, ju kortare vår stack, desto lägre handkrav för att gå all-in.

Related Content
Att förstå pottkontroll

Att förstå pottkontroll

Förstå och utnyttja LAG:s

Förstå och utnyttja LAG:s

Förstå och utnyttja TAG:s

Förstå och utnyttja TAG:s

Hur du kan använda matematik för att vinna vid pokerbordet

Hur du kan använda matematik för att vinna vid pokerbordet

Mekaniken i att bli proffs

Mekaniken i att bli proffs

Förutsättningarna för att bli proffs

Förutsättningarna för att bli proffs

För- och nackdelar med livet som pokerproffs

För- och nackdelar med livet som pokerproffs

Spela live eller online?

Spela live eller online?

Grunderna för att bli proffs – del 1

Grunderna för att bli proffs – del 1

Konsten att undvika tilt

Konsten att undvika tilt