Att ställas inför en triple barrel av sin motståndare kan vara skräckinjagande. Detta stämmer särskilt när vi sitter på någon form av mellanstark hand som vi gärna hade fått med oss till visning. Ställda inför denna aggressivitet från vår motståndare har vi inget annat val än att lägga oss.

Även om detta är ett aggressivt sätt att spela, så är sanningen samtidigt att det nästan alltid medför ett högt värde. De flesta kör inte 3-barrelbluffar så ofta som de borde. Om vi antar att vi följer en optimal pokerstrategi, så bör vi bluffa nästan 30 % av gångerna i majoriteten av triple barrel-situationerna. Den genomsnittliga spelaren bluffar ungefär 5 % av gångerna, eller inte alls.

När är det då korrekt att köra en triple barrel, som bluff eller för värde?

Så vad är en Triple Barrel, egentligen?

Om det är någon som känner sig lite förvirrad – här följer en snabbdefinition av vad vi menar med "triple barrelling”. Vi refererar till en situation där vi gör på varandra följande insatser på flopp, turn och river. Varje insats betecknas som en "barrel"; det finns tre rundor (flop/turn/river); därav namnet "triple barrelling".

I de flesta fall kommer en triple barrel att inträffa när det är vi som är den aggressiva parten före floppen, men en triple barrel kan också genomföras när vi är cold-caller, såväl IP (i position) som OOP (ur position). Triple barrelling OOP som cold-caller är lite ovanligt, varför det finns en hyfsad chans att våra motståndare kommer att använda detta drag oftare än vi.

Triple Barrelling för värde

Många av oss kommer självklart att köra triple barrel för värde. Det är 3-barrelbluffande som känns en aning kontraintuitivt. Vi börjar med att kort beskriva vår strategi för att 3-barrelbluffa för värde.

Den viktigaste informationen i sammanhanget är att ett högt par oftast inte räcker för att trippelbluffa för värde. Vårt spann för att köra en 3-barrelbluff för värde bör vara minst tvåpar.

Eftersom det finns många undantag är det viktigt att bekräfta sina antaganden. Låt oss ta en titt på några av dem.

1 – Motståndaren synar alltid – Förhoppningsvis är det någorlunda solklart att om vår motståndare har svårt att visa upp ett par eller ens ess högt, så kan vårt höga par räcka för tre värderundor – oavsett sidokort.

2 – Vi lägger inte höga par utan satsar istället på turn eller river – Detta är en något subtil metod, men den gör stor skillnad. Spelare är aningen mer benägna att tro att vi har floppat något än fått in en träff på turn eller river.

Så om vi floppar ett högt par på ett As7c6c-bord med AJ, så kan vi få problem med att få tre värderundor. Faktum är att vi nästan alltid bara kör två rundor, såvida vi inte kan avläsa vår motståndare riktigt väl. Men låt oss nu föreställa oss att vi dubbelbluffar AcJc6c7c2h3h-bordet, och rivern blir As; vanligtvis kan vi satsa rivern på nytt för värde. Vår motståndare kommer att syna med sina sämsta par oftare, eftersom de är mindre benägna att tro att vi fått ett ess på rivern.

3 – Bordets layout är hemskt, så vi kan inte ens värdesatsa tvåpar – Låt oss säga att vi floppar tvåpar med 8c9c och bordet utvecklas med 8h9h2c7sJs. Vi klarar floppen galant med vårt höga tvåpar, och vår avsikt är att satsa tre rundor för värde. Turn-kortet är inte fantastiskt, men vi är fortsatt inställda på att avfyra tre.

Rivern är hemsk. Förhoppningsvis inser vi varför. Där ute finns nu 4 av 5 kort i en stege. Vår motståndare kommer att oroa sig för att vi kan sitta på en stege, och det är otroligt att man skulle ge oss betalt med ett enda par på handen. Deras spann för att syna innehåller nu med stor sannolikhet oftare höga tvåpar, set och stegar än sämre händer. Så trots att vi kanske fortfarande sitter på den bästa handen, så är vårt tvåpar inte längre starkt nog att bluffa en tredje gång, och vi måste därför checka.

Triple Barrelling som en bluff

Det kräver oftast lite mod att satsa sin tredje barrel som bluff för första gången. Det vi i princip gör är att riskera en hyfsat stor andel av vår stack med ingenting bakom, och de flesta känner obehag inför detta. Det finns ett naturligt, psykologiskt motstånd mot att investera stora summor pengar i en bluff, och som ett resultat av detta utvecklar många spelare aldrig någon hyfsat starkt strategi för att bluffa på rivern.

Samtidigt bör vi inte anta att alla är som vi. En mindre andel av spelarna tycks besitta den där speciella hasardgenen och gilla ruset av stora bluffar. Den genomsnittlige spelaren kommer sällan att bluffa på tredje barreln, vilket är något vi kan utnyttja. Vi borde ge våra motståndare rejält med cred när de kör en 3-barrel, och vara beredda på att visa upp riktigt bra kort.

Hur kan vi då vända på situationen och sätta våra motståndare under samma tryck med en 3-barrel? Vanligtvis behöver vi tre saker när vi vill hitta en bra möjlighet till en triple barrel-bluff.

1 – Inget visningsvärde – De bästa händer att bluffa med är de utan visningsvärde. Rivern är den enda tidpunkt då verklig polarisering sker. Vi bör satsa våra absolut bästa händer för värde och våra absolut värsta händer som bluffar. Detta spelsätt skiljer sig en aning från polariseringen i alla andra rundor.

När vi till exempel 3-bettar ett polariserat spann före floppen, satsar vi då med de absolut sämsta händerna i vårt spann? Självklart använder vi vissa händer för att bluffa, men vi väljer som regel bluffar med någon form av potential, exempelvis klädda connectors (på varandra följande kort) eller ess-hög färg. Vi bluffar som regel inte före floppen med 27o eller 32o. Även om det alltså inte är fel att beteckna denna strategi som polariserad, så är det i samband med rivern som den enda absoluta polariseringen inträffar.

Varför föredrar vi då de absolut svagaste händerna när vi bluffar? Anledningen är ganska okomplicerad. Låt oss föreställa oss att vi dubbelbluffar en viss hand och sedan sitter på ett mellanpar vid rivern. Handen kanske inte vinner särskilt ofta om den når visning, men den vinner åtminstone med jämna mellanrum. Därför är checkförväntningarna över noll.

Om vi jämför detta med ett sprucket färgdrag med 5 i topp, så kommer denna hand bokstavligen aldrig att vinna vid visning. Checkförväntningarna blir därför noll. Om handen har ett förväntat positivt bluffresultat, bör vi därför helt klart använda den i detta syfte.

Av detta bör vi lära oss två saker:

  1. Vi kan inte bluffa i alla riversituationer (åtminstone inte i teorin). Därför är det logiskt att bluffa med de händer som har lägst checkförväntningar, och att checka de händer som har högst checkförväntningar.
  2. Ur ett exploateringsperspektiv kan vi säga, att om en hand förväntas få ett positivt checkresultat så måste det förväntade resultatet av en bluff inte bara vara positivt – för att vara rätt alternativ måste det ha en ännu högre förväntan än checkalternativet. I princip kan man säga att ju högre visningsvärde en hand har, desto högre checkförväntan har den, och desto mindre borde den komma i fråga för en 3-barrel-bluff.

2 – Bra blockerare – Detta är något av ett sekundärt koncept, men ju bättre våra motståndare blir, desto viktigare blir denna specifika strategiska komponent. Tanken är att de kort vi använder att bluffa med kan hjälpa oss att avgöra hur ofta vår motståndare synar eller lägger sig.

Vi föreställer oss att vi bluffar på följande:

4h5h9c6hKs

Skulle vi hellre sitta på Ah7s eller på As7s när vi bluffar på rivern?

Vid en första anblick kan händerna kännas hyfsat likvärdiga. Det stämmer att vi hade ytterligare förväntningar på turnen när vi satt på bästa tänkbara färg. Men den chansen har vi redan missat, varför de två händernas visningsvärde på rivern är identiskt. Låt oss nu säga att vi måste välja ett av de två korten att satsa på, och en av de två händerna att checka. Vilka val skulle vi göra?

Ah7s vore en klar favorit. Men varför? Enkelt uttryckt har den handen bäst blockerare. Vilka händer är vi då rädda för att stöta på när vi kör en 3-barrelbluff på ett bord som ser ut så här? Vi är givetvis lite oroliga för att motståndaren kan sitta på en färg. Det är en fördel att sitta på en hjärter eftersom det betyder färre färgkombinationer i hjärter för motståndaren att sitta på. Genom att noggrant betrakta våra egna hålkort bör vi kunna etablera att vi i detta scenario har extra värde av att andra lägger sig.

Med detta i åtanke, vad anser du om följande scenario?

4h5h9c6cKs

Skulle vi hellre sitta på Ah7s eller på As7s när vi bluffar på rivern?

Notera först och främst den subtila skillnaden. Färgdraget gick inte in denna gång – sexan är en klöver, inte hjärter. Spelar det någon roll vilken hand vi väljer att bluffa med? Absolut. Det vi inte vill göra är att sitta på hjärtern eftersom det betyder att det finns färre kombinationer av spruckna hjärterdrag som din motståndare potentiellt kan lägga ner på rivern.

3 – Spann med tak – Det är alltid en fin bonus om vi kan upptäcka att vår motståndare har ett tak. Med "tak" menar vi att hans/hennes spann är konstruerat på ett sådant sätt att han/hon sällan kan sitta på något riktigt bra.

En sådan situation kan uppstå när vår motståndare synar flopp och turn på följande bord -

TsJs6d2c3c

Det intressanta att notera med denna layout är att många drag äger rum. Om vår motståndare sitter på tvåpar eller ett set, så är chansen hyfsad att de skulle ha höjt mot våra fortsättningshöjningar på antingen flop eller turn. Riverkortet kompletterar inga tillgängliga drag, vilket innebär att vår motståndare vanligtvis har ett tak vid Jx-händer. De kan också ha Tx på hand eller ett hyfsat urval spruckna drag. Det känns alltid bra att veta att det är omöjligt för motståndaren att sitta på höga kort när vi överväger att bluffa på den tredje barreln.

4 – Turn-urval – Okej – Vi sa tre tips, så varför finns det ett fjärde? Orsaken är att detta tips inte direkt har med river-spel att göra. River-spel är inte en isolerad företeelse som äger rum i ett vakuum. Våra val på flop och turn kommer att ha en stor inverkan på vilka situationer vi ställs inför på rivern.

Vi bör välja vårt bluffspann för turnen utifrån de hålkort som har bäst odds. I de flesta fall blir detta en hand med ett bra drag. Om vi får för vana att bluffa alltför aggressivt på turnen med en hand som mest består av luft, så kommer vi självklart att sitta där med samma luft på hand när vi når rivern. Vi kommer att försätta oss själva i en situation där vi blir tvingade att bluffa alltför ofta, eller också tvingas vi checka eller lägga ner händer som vi hellre hade bluffat med.

Motsatsen kan vara fallet om vi aldrig semibluffar på turnen. Om vi nu föreställer oss att vi bara satsar på turnen för värde: Vårt riverspann kommer att besitta stort värde, och vi kommer inte att kunna köra några bluffar på rivern för att jämna ut de gånger då vi värdesatsar. En bra motståndare kommer att kunna lägga ner riktigt bra kort från en stark hand, och därmed se till att vi sällan får betalt.

Då kör vi!

Om vi någonsin har övervägt att köra en 3-barrel-bluff, så är detta rätt tillfälle. Det kan kännas lite obehagligt de första gångerna, men det bör med tiden bli en standardingrediens i vårt spel.

Vi bör inte bli frustrerade om vår riverbluff inte går in. Detta är ytterligare en kontraintuitiv aspekt av hur poker fungerar. Om vi antar att vi satsar cirka 66 % av potten på rivern, så måste vår motståndare lägga sig bara 40 % av gångerna för att vi ska gå med vinst. I princip är det så, att även om våra bluffar oftast misslyckas, så kommer de ändå att generera pengar åt oss i det långa loppet.

Related Content
ABC-poker: Åter till grunderna

ABC-poker: Åter till grunderna

Tresatsning – vad menas med det?

Tresatsning – vad menas med det?

Poker – ett rent turspel?

Poker – ett rent turspel?

Så spelar du på färg

Så spelar du på färg

Introduktion till poker med max 6 spelare

Introduktion till poker med max 6 spelare

Funkar det att räkna kort?

Funkar det att räkna kort?

Så här spelar du ett set

Så här spelar du ett set

Gör bättre pokersatsningar

Gör bättre pokersatsningar

Bluffa mer och vinn stort

Bluffa mer och vinn stort

Hur stark är min hand före floppen?

Hur stark är min hand före floppen?